All min energi är totalslut:(....

dagen började skit...ringer storsessan som är hos sin pappa för att önska henne lycka till på nationella provet i matte...ringer kl 07.55, hon börjar 08.00, och jag hör en yrvaknen dotter svara!!!!!! Neeeeej, inte försovit dig idag....suck...så synd, så som vi har kämpat med matten!

Jag försöker lugna henne,ber henne ringa sin mentor och ta det lugnt...samtidigt som jag irriterar mig mycket på hennes pappa som inte tar mkt till ansvar ibland:(

Runt 09.30 ringer sessan till mig, JÄTTELEDSEN....hennes mattelärare hade sagt till klassen:
- Var är Isabell? Passar hon på att skubba nu?!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag fick frisläpp i hjärnan....jävlar i havet vad arg jag va, darrade i hela kroppen och kände hur blodet riktigt kokade...jag fick tag i telefonen, ringer skolan,frågar efter idioten till lärare,inte där....och det va nog tur att hon inte va där JUST då!!! För när jag väl fick tag på henne så va jag fortfarande arg men kunde behärska mig från hot ;-)(skoja) Nä men allvarligt...hon fick höra det mesta, vid ett tillfälle sa hon:

- Nä nu får du sluta!

Jag bara:

- NÄÄÄ du denna gånger tänker jag INTE sluta!!! Jag har kämpat för storsessans matte sen hon gick i trean. Nu KRÄVER jag att du pratar med specialpedagogen ang. utredning av dyskalkyli!

Hon sa:
-Det ska inte jag göra.

Jag:
- Jo du det SKA du för du är matteläraren,hon har fått IG på vart enda prov i hela 9:an och ingen gör något! Dessutom så har jag kontakt med Björn Adler och han hänsvisar till matteläraren, för det är ju trots allt du som ser problemen hon har i ämnet...ELLER???

Jag fortsatte: Dessutom så förnedrar man inte barn o ungdomar...osv osv

Varenda gång hon öppnade munnen så överrösta jag henne...och bara fick ur mig allting jag fått höra och veta.

Tillslut efter hon skyllt på både det ena och det andra bland annat att hon "bara är vikarie" så lovade hon att prata med special pedagogen...

Stackars Krister på jobb fick nog en chock,,,haha,,,jag började prata i matsalen, efter ett tag så föste han försiktigt in mig i hans lilla skrubb han har och stängde dörren...hihi, så gissa om det hördes att jag va förbannad!!!

Efteråt kom såklart tårarna,kroppen darrade...mötte en arbetskamrat i dörren och jag bröt ihopa...vi gick ut och tog en cigg och jag fick avreagera mig lite för henne.
Det kändes jävligt skönt men samtidigt blev jag lite rädd att jag tog i för mycket, men med närmre eftertanke så gjorde jag inte det, tänker på hur hon har sabbat min dotters självkänsla och förnedrat henne inför klasskamrater massvis av gånger.

Nu känner jag mig bara stolt och nöjd, jag vet att jag har gjort allt för att hjälpa min dotter nu.

Nu måste jag försöka somna, ska upp klockan 03.30*gääääsp* vi ska ju till tyskland med jobbet=) lillsessan är hämtad av mormor och vinkade glatt mot sin mamma när de åkte iväg i bilen:) skönt!